{"id":1391,"date":"2019-11-04T01:54:52","date_gmt":"2019-11-04T00:54:52","guid":{"rendered":"https:\/\/hirschberg.wpengine.com\/?p=1391"},"modified":"2024-01-31T16:21:01","modified_gmt":"2024-01-31T15:21:01","slug":"dorota-szatters-eremita","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/dorota-szatters-eremita\/","title":{"rendered":"Dorota Szatters: Eremita"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_1389\" aria-describedby=\"caption-attachment-1389\" style=\"width: 600px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-1389\" src=\"https:\/\/www.hirschberg.se\/wp-content\/uploads\/11031.4.jpg\" alt=\"\" width=\"600\" height=\"798\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-1389\" class=\"wp-caption-text\">Fot. Max Steckel. Zbiory Muzeum Miejskiego w Zabrzu<\/figcaption><\/figure>\n<p>Dorota Szatters mieszka i pisze swoje wiersze i eseje na G\u00f3rnym \u015al\u0105sku. Wywodzi si\u0119 z rodu g\u00f3rnik\u00f3w, prowadzi\u0142a szereg instytucji kulturalnych, a dzisiaj zarz\u0105dza kultur\u0105 w magistracie Zabrza \u2013 miasta, w kt\u00f3rym jedna z zamkni\u0119tych kopalni zosta\u0142a przekszta\u0142cona w spektakularny obiekt kultury poprzemys\u0142owej: Muzeum G\u00f3rnictwa W\u0119glowego. By\u0107 mo\u017ce ilustruje to symbolicznie przemiany zachodz\u0105ce zar\u00f3wno w pejza\u017cu, jak i w spo\u0142eczno\u015bci regionu.<\/p>\n<p>Wiersze Doroty Szatters s\u0105 osadzone w krajobrazie komin\u00f3w, szyb\u00f3w, wygaszonych wielkich piec\u00f3w, przykopalnianych miasteczek ci\u0105gle pami\u0119taj\u0105cych \u017cmudn\u0105 bied\u0119 i szorstk\u0105, lecz urokliw\u0105 melodi\u0119 gwary \u015bl\u0105skiej. Poetka przyk\u0142ada ucho do tej ziemi z \u017cyczliwo\u015bci\u0105, kt\u00f3ra nasuwa na my\u015bl szczere i proste zas\u0142uchanie animizmu w otaczaj\u0105cy \u015bwiat. Pozwala jej to wychwytywa\u0107 g\u0142osy, kt\u00f3rych nie jeste\u015bmy ju\u017c w stanie us\u0142ysze\u0107, a nawet ich sobie wyobrazi\u0107. Szara gleba, ubogie przedmioty codziennego u\u017cytku, stara kopalnia, podupad\u0142a huta wyst\u0119puj\u0105 w swoim w\u0142asnym imieniu, osada g\u00f3rnicza powraca do \u017cycia, z\u0142o\u017ca w\u0119gla zaczynaj\u0105 wibrowa\u0107 g\u0142osami skamienia\u0142ych dusz. Po przeczytaniu wieczorem takiego wiersza zauwa\u017ca si\u0119 rano, \u017ce krajobraz wygl\u0105da nieco inaczej, ciekawiej. To znami\u0119 mocnej poezji, kt\u00f3ra wie, czego chce.<\/p>\n<p>W \u201eEremicie\u201d, wierszu z tomiku <em>Szychta<\/em>, mit jest blisko, tu\u017c za zakr\u0119tem chodnika. Skarbnik to \u017cadna bajkowa posta\u0107. Jest jak najbardziej rzeczywisty i nie ma w tym nic dziwnego. Ciesz\u0119 si\u0119, \u017ce mog\u0119 ten wiersz i jego autork\u0119 przedstawi\u0107 szwedzkim czytelnikom. Ka\u017cdy, kto w ci\u0105gu stuleci stan\u0105\u0142 na przodku w starodawnej szwedzkiej kopalni miedzi w Falun, zrozumia\u0142by, \u017ce spotyka tu kuzyna tamtejszej Kopalnianej Pani.<\/p>\n<p>Od czasu do czasu przez starann\u0105 polszczyzn\u0119 Doroty Szatters przebija si\u0119 j\u0119zyk jej przodk\u00f3w. Na ulicach Katowic, mojego rodzinnego miasta, s\u0142ycha\u0107 dzisiaj gwar\u0119 \u015bl\u0105sk\u0105 o wiele mniej ni\u017c w latach mojej m\u0142odo\u015bci. Z doz\u0105 melancholii, to znaczy smutku zmieszanego z rado\u015bci\u0105, ws\u0142uchuj\u0119 si\u0119 w idiom wsp\u00f3\u0142czesnej \u015bl\u0105skiej poezji w\u0142a\u015bnie dzisiaj, dok\u0142adnie pi\u0119\u0107dziesi\u0105t lat po moim niew\u0142asnowolnym po\u017cegnaniu z Polsk\u0105, kt\u00f3re jednak w perspektywie lat okaza\u0142o si\u0119 pocz\u0105tkiem \u015bwietnej podr\u00f3\u017cy.<\/p>\n<div class=\"poem-left\">\n<h2><strong>Eremita<\/strong><\/h2>\n<p>wyci\u0105gn\u0105\u0142 przed siebie ramiona, potem<br \/>\nw pozycji cz\u0142owieka witruwia\u0144skiego<br \/>\nzakr\u0119ci\u0142 si\u0119 wok\u00f3\u0142 w\u0142asnej osi<br \/>\nby\u0142 wolny<br \/>\nod \u015bwiat\u0142a, kpin i wrogich spojrze\u0144<\/p>\n<p>przekl\u0119ty, m\u00f3wili, dziecko diab\u0142a,<br \/>\nbo chyba tylko taki nie widzi barw stworzonych przez Boga<br \/>\nucieka od s\u0142o\u0144ca,<br \/>\nbo tylko twarz diabelskiego pomiotu mo\u017ce by\u0107 tak zeszpecona<br \/>\njak jego twarz<br \/>\nnystagmus, fotofobia, achromatopsja<br \/>\nnic mu wtedy nie m\u00f3wi\u0142y<br \/>\ninnym te\u017c nie<br \/>\nszary \u015bwiat by\u0142 wrogi i ludzie byli wrodzy<br \/>\nba\u0142 si\u0119 ich i oni si\u0119 jego bali<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>najgorsze by\u0142o lato<br \/>\npojawia\u0142o si\u0119 triumfalnie w\u015br\u00f3d ptasich fanfar<br \/>\nz\u0119by mia\u0142o przera\u017aliwe bia\u0142e, pal\u0105cy oddech<br \/>\nod jaskrawego spojrzenia, przenikaj\u0105cego wszystkie warstwy sk\u00f3ry<br \/>\ng\u0142owy szarych kwiat\u00f3w pochyla\u0142y si\u0119 z l\u0119kiem,<br \/>\nbiela\u0142y \u017ad\u017ab\u0142a trawy, p\u0119ka\u0142a ziemia,<br \/>\n\u017car k\u0142ad\u0142 si\u0119 na dachu, \u015bcianach, drzwiach,<br \/>\nwygina\u0142 osikowe wi\u00f3ry, \u0142uszczy\u0142 farb\u0119, topi\u0142 smo\u0142\u0119,<br \/>\nwbija\u0142 si\u0119 roz\u017carzonym ostrzem w deski,<br \/>\np\u0142oszy\u0142 kurz<\/p>\n<p>dom si\u0119 dusi\u0142<br \/>\na on dusi\u0142 si\u0119 w domu<br \/>\ndusi\u0142a go koszula, dusi\u0142y spodnie<br \/>\nspocone w\u0142osy oblepia\u0142y czaszk\u0119,<br \/>\nuwydatnia\u0142y brodawki,<br \/>\npot \u015bcieka\u0142 mi\u0119dzy nimi, pozostawiaj\u0105c w bruzdach s\u00f3l<\/p>\n<p>upa\u0142 pe\u0142z\u0142 po klepisku,<br \/>\ngor\u0105cymi palcami dotyka\u0142 wszystkiego i wszystko wysusza\u0142<br \/>\njego sk\u00f3r\u0119 te\u017c<br \/>\nwargi szare jak ziemia, p\u0119ka\u0142y jak ona<br \/>\nkrew zasycha\u0142a w k\u0105cikach ust<\/p>\n<p>do \u015bmierci ojca jako\u015b to znosi\u0142<br \/>\nale potem musia\u0142 pom\u00f3c matce<br \/>\nmusia\u0142 zarobi\u0107 na chleb<br \/>\nwyj\u015b\u0107 do ludzi<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>by\u0142 robotny, spostrzegawczy i sprytny<br \/>\nciemno\u015b\u0107 i ch\u0142\u00f3d by\u0142y sprzymierze\u0144cami<br \/>\nnie przeszkadza\u0142y mu ani ci\u0119\u017cka praca, ani py\u0142, ani pot<br \/>\nschodz\u0105c w podziemie, jak Jonasz w brzuch ryby,<br \/>\nza sob\u0105 zostawia\u0142 strach i rozgoryczenie, kt\u00f3re jak pio\u0142un<br \/>\nwypala\u0142o w nim pionowe korytarze<\/p>\n<p>pracowa\u0142 coraz lepiej i d\u0142u\u017cej<br \/>\noswaja\u0142 podziemne korytarze, komory, konie<br \/>\njego oczy wype\u0142nia\u0142a bezbrze\u017cna, aksamitna czer\u0144<br \/>\ncieniem pe\u0142ga\u0142a po twarzy o\u015bwietlonej p\u0142omieniem karbidki<br \/>\nz mi\u0142o\u015bci\u0105 chroni\u0142a przed szyderczym spojrzeniem<\/p>\n<p>czu\u0142 si\u0119 tu dobrze,<br \/>\nale zawsze wraca\u0142 do matki<br \/>\ncoraz mniejszej, cichszej, bielszej<br \/>\na kiedy znieruchomia\u0142a poczu\u0142 ulg\u0119,<br \/>\nbo ziemia troskliwa, mi\u0142osierna przyj\u0119\u0142a j\u0105 z czu\u0142o\u015bci\u0105<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>coraz rzadziej wychodzi\u0142 na powierzchni\u0119, coraz d\u0142u\u017cej pracowa\u0142<br \/>\nwyr\u0119cza\u0142 innych, za co odwdzi\u0119czali si\u0119<br \/>\nchlebem z tustym, krupniokiem, czasem zawini\u0119tym w papier karminadlem<br \/>\non by\u0142 zadowolony, oni byli zadowoleni<br \/>\ndo czasu, kiedy pojawi\u0142 si\u0119 niemiecki sztajger<br \/>\nco mio\u0142 \u015alonzok\u00f3w za gupk\u00f3w<br \/>\nna wszystkich wrzeszcza\u0142, wszystkim dogryza\u0142, ale jemu szczeg\u00f3lnie<br \/>\nwy\u015bmiewa\u0142 si\u0119 z jego s\u0142abego wzroku<br \/>\npodartych ubra\u0144, zniszczonych but\u00f3w<br \/>\n<em>Schlesische schmutzige Schweine!<\/em><br \/>\nsycza\u0142 z pogard\u0105 a inni si\u0119 \u015bmiali<br \/>\npoczu\u0142 rozgoryczenie i z\u0142o\u015b\u0107<br \/>\nnie ostrzeg\u0142, \u017ce zbli\u017ca si\u0119 zawa\u0142<br \/>\nprze\u017cy\u0142<br \/>\noni nie<br \/>\nodgrzebywa\u0142 cia\u0142a, p\u0142acz\u0105c<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>ostatni raz by\u0142 w domu podczas bezgwiezdnej, grudniowej nocy<br \/>\n\u015bnieg by\u0142 szary, jak szare by\u0142y krystaliczne ro\u015bliny,<br \/>\nwzrastaj\u0105ce na szybach o tej porze roku<br \/>\nkarbidka o\u015bwietla\u0142a niewiele<br \/>\nzakurzony bifyj, st\u00f3\u0142 pokryty cerat\u0105, zimny piec<br \/>\notworzy\u0142 szrank i wzi\u0105\u0142 to, co musia\u0142<br \/>\ngaloty, spodnioki, trzi koszule, flauszowy mantel i kania po \u0142ojcu,<br \/>\nszal co matka zrobiy\u0142a dlo niego ze spruty we\u0142ny,<br \/>\nfuzekle, dwa cwitry po ujku, co umar pora lot nazot,<br \/>\nz bifyja wzion p\u00f3\u0142litrowy gorcek, dwie szklonki,<br \/>\nkanka na mlyko i ma\u0142o miska,<br \/>\ncztyry no\u017ce, wide\u0142ki, \u0142y\u017cki i brus,<br \/>\ncuker, s\u00f3l i \u0142ocet<br \/>\ni krzesiwo, jak za starego piyrwy<br \/>\nbo krzesiwo sie zawsze przido,<br \/>\nspod \u0142awecki za drzwiami wzion szczewiki,<br \/>\na z romki metalowe pude\u0142ko<br \/>\nby\u0142o w nim zdjyncie matki<br \/>\nczerwone korale z krzi\u017cykiym,<br \/>\n\u0142ozerwany r\u00f3\u017caniec i ksion\u017cecka do nabo\u017cy\u0144stwa<br \/>\ndrugiej nocy wzion narzy\u0144dzia z chlywika<br \/>\ntrzeciej<br \/>\nkotu\u015bniok, ciynko pierzina i deka,<br \/>\na czwartej nocy<br \/>\npodpali\u0142 mamine \u0142\u00f3\u017cko<br \/>\nze spokojem przygl\u0105da\u0142 si\u0119 szarym p\u0142omieniom<\/p>\n<p>na \u0142\u00f3\u017cko po\u0142o\u017cy\u0142 matczyne ubrania, wystrugany w dzieci\u0144stwie<br \/>\n[miecz<br \/>\ni patrzy\u0142 jak p\u0142on\u0105,<br \/>\njak p\u0142omienie po\u017ceraj\u0105 meble, \u015bwi\u0119te obrazy, krzy\u017c<br \/>\nwyszed\u0142<br \/>\ncienie ta\u0144czy\u0142y na drodze, iskry jak mod\u0142y wznosi\u0142y do nieba<br \/>\nprzypomnia\u0142 sobie opowie\u015b\u0107 o \u017conie Lota<br \/>\noddala\u0142 si\u0119 nie odwracaj\u0105c g\u0142owy<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>od lat nie wychodzi\u0142 z kopalni<br \/>\ntamten \u015bwiat ju\u017c przesta\u0142 go wzywa\u0107<br \/>\na matka by\u0142a teraz bli\u017cej ni\u017c kiedy\u015b<br \/>\nczu\u0142 jej obecno\u015b\u0107, jej opiek\u0119<br \/>\nczasem s\u0142ysza\u0142 modlitw\u0119, \u015bpiew<br \/>\ns\u0142ysza\u0142 te\u017c inny \u015bpiew cichy, \u0142zawy<br \/>\n\u015bpiew miliard\u00f3w skamienia\u0142ych dusz<br \/>\nsprasowanych mi\u0119dzy ska\u0142ami<br \/>\nz\u0142apanych w pu\u0142apk\u0119 bagna<\/p>\n<p>by\u0142 prawie \u015blepy, ale to nie mia\u0142o znaczenia<br \/>\nczu\u0142 mocno i wyra\u017anie<br \/>\njego zmys\u0142y nauczy\u0142y si\u0119 rozr\u00f3\u017cnia\u0107 niezliczone odcienie czerni<br \/>\nsmaki czerni, zapachy<br \/>\nunika\u0142 kontaktu z lud\u017ami,<br \/>\nostrzega\u0142 przed zawa\u0142em, wybuchem<br \/>\nzasypanych odkopywa\u0142, rannym udziela\u0142 pomocy<br \/>\numar\u0142ym k\u0142ad\u0142 na zmia\u017cd\u017cone powieki okruchy w\u0119gla<br \/>\nczarne obole na przepraw\u0119 przez p\u0142yn\u0105c\u0105 chodnikami rzek\u0119 py\u0142u<br \/>\ng\u00f3rniczy Styks<\/p>\n<p>g\u00f3rnicy wiedzieli, \u017ce jest kto\u015b, kto im pomaga<br \/>\nodwdzi\u0119czali si\u0119 jedzeniem, wod\u0105<br \/>\notaczali czci\u0105<br \/>\nkiedy jedzenie przesta\u0142o znika\u0107<br \/>\nm\u00f3wili, \u017ce Skarbnik \u017cywi si\u0119 w\u0119glowym py\u0142em<br \/>\n\u017ce b\u0119dzie \u017cy\u0142 wiecznie<\/p>\n<\/div>\n<div class=\"poem-right\">\n<h2><strong>Eremiten<\/strong><\/h2>\n<p>han str\u00e4ckte fram armarna, sedan<br \/>\nsnurrade han runt sin egen axel<br \/>\ni den vitruvianske mannens st\u00e4llning<br \/>\nhan var fri<br \/>\nfr\u00e5n ljuset, h\u00e5n och illvilliga blickar<\/p>\n<p>f\u00f6rd\u00f6md, sade de, dj\u00e4vulens avkomma,<br \/>\ndet \u00e4r v\u00e4l bara en s\u00e5dan som inte ser Guds f\u00e4rger<br \/>\nflyr undan solen,<br \/>\nbara dj\u00e4vulens avkomma kan ha ett s\u00e5 vanst\u00e4llt ansikte<br \/>\nsom hans<br \/>\nnystagmus, fotofobi, akromatopsi<br \/>\nsade honom ingenting p\u00e5 den tiden<br \/>\nbetydde inget f\u00f6r de andra heller<br \/>\nden gr\u00e5a v\u00e4rlden var hotfull och m\u00e4nniskorna var hotfulla<br \/>\nhan r\u00e4ddes dem och de r\u00e4ddes honom<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>v\u00e4rst var sommaren<br \/>\nd\u00f6k upp i triumf bland f\u00e5glarnas fanfarer<br \/>\ndess t\u00e4nder var skr\u00e4mmande vita, dess andedr\u00e4kt br\u00e4nde<br \/>\ndess bj\u00e4rta blick som tr\u00e4ngde igenom hudens alla lager<br \/>\nfick de gr\u00e5a blommornas huvuden att oroligt b\u00f6jas,<br \/>\ngr\u00e4sstr\u00e5n bleknade, jorden krackelerade,<br \/>\ngl\u00f6den lade sig p\u00e5 taket, v\u00e4ggar, d\u00f6rrar,<br \/>\nfick aspsp\u00e5nen att krullas, f\u00e4rgen att flagna, tj\u00e4ran att sm\u00e4lta,<br \/>\nstack sin gl\u00f6dande egg in i plankorna,<br \/>\nskr\u00e4mde dammet p\u00e5 flykt<\/p>\n<p>huset kv\u00e4vdes<br \/>\noch han kv\u00e4vdes i huset<br \/>\nskjortan kv\u00e4vde honom, byxorna kv\u00e4vde<br \/>\ndet svettiga h\u00e5ret klibbade sig vid skallen,<br \/>\nframh\u00e4vde v\u00e5rtorna,<br \/>\nsvetten rann mellan dem, l\u00e4mnade salt i f\u00e5rorna<\/p>\n<p>hettan kr\u00f6p p\u00e5 lergolvet,<br \/>\nvidr\u00f6rde och torkade ut allt med sina heta fingrar<br \/>\n\u00e4ven hans hud<br \/>\nde jordgr\u00e5a l\u00e4pparna sprack upp som jorden<br \/>\nblodet torkade i mungiporna<\/p>\n<p>fram till fars d\u00f6d stod han ut<br \/>\nmen sedan var han tvungen att hj\u00e4lpa mor<br \/>\ntj\u00e4na ihop till br\u00f6df\u00f6dan<br \/>\ng\u00e5 ut bland folk<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>han var flitig, uppm\u00e4rksam och p\u00e5hittig<br \/>\nm\u00f6rkret och svalkan var hans bundsf\u00f6rvanter<br \/>\nhan besv\u00e4rades varken av h\u00e5rt arbete, av damm eller svett<br \/>\np\u00e5 v\u00e4g ner i underjorden, som Jona in i fiskbuken,<br \/>\nl\u00e4mnade han bakom sig r\u00e4dslan och bitterheten som likt mal\u00f6rt<br \/>\nbr\u00e4nde djupa schakt inne i honom<\/p>\n<p>han arbetade st\u00e4ndigt b\u00e4ttre, l\u00e4ngre och l\u00e4ngre timmar<br \/>\nt\u00e4mjde underjordiska korridorer, kammare, h\u00e4star<br \/>\nhans \u00f6gon fylldes av gr\u00e4nsl\u00f6s sammetssv\u00e4rta<br \/>\nden kr\u00f6p skugglikt \u00f6ver ansiktet upplyst av karbidlampans flamma<br \/>\nskyddade k\u00e4rleksfullt mot h\u00e5nfulla blickar<\/p>\n<p>h\u00e4r trivdes han<br \/>\nmen \u00e5terv\u00e4nde alltid till modern<br \/>\nsom blev mindre och mindre, tystare, blekare<br \/>\nn\u00e4r hon blev stilla k\u00e4nde han l\u00e4ttnad<br \/>\nd\u00e5 den omsorgsfulla, barmh\u00e4rtiga jorden tog emot henne med \u00f6mhet<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>han tog sig upp till ytan mera och mera s\u00e4llan, arbetade l\u00e4ngre<br \/>\nryckte in f\u00f6r andra, vilket de \u00e5terg\u00e4ldade<br \/>\nmed schmalzbrot, blodwurst, ibland en karbonadel inlindad i papper<br \/>\nhan var n\u00f6jd, de var n\u00f6jda<br \/>\ntills en tysk steiger d\u00f6k upp,<br \/>\nsom betraktade alla schlesingar som f\u00e5ntrattar<br \/>\ngallskrek \u00e5t alla, pikade alla och s\u00e4rskilt honom<br \/>\nh\u00e5nskrattade \u00e5t hans d\u00e5liga syn<br \/>\ns\u00f6nderrivna kl\u00e4der, slitna skor<br \/>\n<em>Schlesische schmutzige Schweine!<\/em><br \/>\nv\u00e4ste han f\u00f6raktfullt medan de andra skrattade<br \/>\ndet k\u00e4ndes bittert och retfullt<br \/>\nhan l\u00e4t bli att varna om att raset var p\u00e5 g\u00e5ng<br \/>\n\u00f6verlevde<br \/>\ninte de andra<br \/>\nhan gr\u00e4vde fram deras kroppar och gr\u00e4t<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>sista g\u00e5ngen var han hemma en stj\u00e4rnl\u00f6s decembernatt<br \/>\nsn\u00f6n var gr\u00e5, gr\u00e5a var de kristalliska v\u00e4xter<br \/>\nsom spred sig \u00f6ver rutorna s\u00e5 h\u00e4r \u00e5rs<br \/>\ninte mycket syntes i karbidlampans sken<br \/>\nden dammiga sk\u00e4nken, bordet t\u00e4ckt med vaxduk, den kalla spisen<br \/>\nhan \u00f6ppnade sk\u00e5pet och tog vad han beh\u00f6vde<br \/>\nhouser, unterhouser, tre skjortor, en flauschmantel \u00e5 farsgubbens hatt,<br \/>\nhalsduken som mor hade stickat till honom av repat ullgarn,<br \/>\nstrumpor, tv\u00e5 tr\u00f6jor efter onkeln som dog ett par \u00e5r bak\u00e5t,<br \/>\nur sk\u00e4nken tog han en halbliters kastrull, tv\u00e5 glas,<br \/>\nen mj\u00f6lkkanna \u00e5 en liten matsk\u00e5l,<br \/>\nfyra knivar, gafflar, skedar \u00e5 bryne,<br \/>\nzucker, salt \u00e5 \u00e4ttika<br \/>\n\u00e5 flinta, som i forna tider<br \/>\nd\u00e5 flinta \u00e5 fn\u00f6ske \u00e4r alla g\u00e5nger bra att ha,<br \/>\nunderifr\u00e5n b\u00e4nken utanf\u00f6r d\u00f6rren tog han k\u00e4ngorna,<br \/>\n\u00e5 fr\u00e5n hyllan en metallask<br \/>\nd\u00e4rinne l\u00e5g mors bild<br \/>\nr\u00f6da koraller med ett litet kors,<br \/>\nett trasigt radband \u00e5 b\u00f6neboken<br \/>\nandra natten tog han verktygen fr\u00e5n svinstian<br \/>\nden tredje<br \/>\nen h\u00e5rdstoppad kudde, ett slitet fj\u00e4dert\u00e4cke \u00e5 en filt,<br \/>\noch den fj\u00e4rde natten<br \/>\nsatte han eld p\u00e5 mammas s\u00e4ng<br \/>\noch iakttog lugnt de gr\u00e5a flammorna<\/p>\n<p>p\u00e5 s\u00e4ngen hade han lagt mors kl\u00e4der, sv\u00e4rdet som han hade t\u00e4ljt<br \/>\n[som liten<br \/>\noch s\u00e5g dem brinna,<br \/>\ns\u00e5g flammorna sluka m\u00f6bler, helgonbilder, korset<br \/>\nhan gick ut<br \/>\nskuggorna dansade p\u00e5 v\u00e4gen, gnistorna steg som b\u00f6ner mot himlen<br \/>\nhan kom ih\u00e5g ber\u00e4ttelsen om Lots hustru,<br \/>\nfj\u00e4rmade sig utan att se sig om<\/p>\n<p>***<\/p>\n<p>han hade inte g\u00e5tt upp fr\u00e5n gruvan p\u00e5 \u00e5ratal<br \/>\nv\u00e4rlden utanf\u00f6r har redan slutat kalla<br \/>\noch mor var nu n\u00e4rmare \u00e4n f\u00f6rr<br \/>\nhan k\u00e4nde hennes n\u00e4rvaro, hennes beskydd<br \/>\nibland h\u00f6rde han b\u00f6n, s\u00e5ng<br \/>\nh\u00f6rde \u00e4ven annan s\u00e5ng \u2013 tyst, t\u00e5rfylld<br \/>\ns\u00e5ngen av miljarder f\u00f6rstenade sj\u00e4lar<br \/>\nsom hade pressats samman bland klipporna<br \/>\nf\u00e5ngats i tr\u00e4skets f\u00e4lla<\/p>\n<p>han var n\u00e4stan blind men det saknade betydelse<br \/>\nhan k\u00e4nde starkt och tydligt<br \/>\nhans sinnen hade l\u00e4rt sig att urskilja or\u00e4kneliga nyanser av sv\u00e4rta<br \/>\nsv\u00e4rtans smaker, dofter<br \/>\nhan undvek m\u00e4nsklig kontakt,<br \/>\nvarnade f\u00f6r raset, explosionen<br \/>\ngr\u00e4vde fram de levande begravda, hj\u00e4lpte de skadade<br \/>\nlade kolsk\u00e4rvor p\u00e5 de d\u00f6das krossade \u00f6gonlock<br \/>\nsvarta oboler f\u00f6r f\u00e4rden \u00f6ver dammfloden som rann l\u00e4ngs gruvg\u00e5ngarna<br \/>\ngruvans Styx<\/p>\n<p>gruvfolket visste att det fanns n\u00e5gon som hj\u00e4lpte dem<br \/>\nde \u00e5terg\u00e4ldade med mat, vatten<br \/>\nomgav med v\u00f6rdnad<br \/>\nn\u00e4r maten slutade f\u00f6rsvinna<br \/>\nsade de att Gruvherrn livn\u00e4rde sig p\u00e5 koldamm<br \/>\natt han skulle leva f\u00f6r evigt<\/p>\n<p><strong>T\u0142umaczenie na szwedzki: <a title=\"O mnie\" href=\"https:\/\/www.hirschberg.se\/pl\/jurek-consulting-tlumaczenie-polski-angielski-szwedzki\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">Jurek Hirschberg<\/a><\/strong><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Dorota Szatters mieszka i pisze swoje wiersze i eseje na G\u00f3rnym \u015al\u0105sku. Wywodzi si\u0119 z rodu g\u00f3rnik\u00f3w, prowadzi\u0142a szereg instytucji kulturalnych, a dzisiaj zarz\u0105dza kultur\u0105 w magistracie Zabrza \u2013 miasta, w kt\u00f3rym jedna z zamkni\u0119tych kopalni zosta\u0142a przekszta\u0142cona w spektakularny obiekt kultury poprzemys\u0142owej: Muzeum G\u00f3rnictwa W\u0119glowego. By\u0107 mo\u017ce ilustruje to symbolicznie przemiany zachodz\u0105ce zar\u00f3wno w [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[15],"tags":[],"class_list":["post-1391","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-aktualnosci"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1391","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1391"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1391\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1706,"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1391\/revisions\/1706"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1391"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1391"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/hirschberg.se.hemsida.eu\/pl\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1391"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}